sazzysisters

Okej, helgen såg ut ungefär så här:

Fredag
Hets i stan med Hannah som resulterade i en paljettdröm för Hannahs (& min del), sedan var jag på klädbytardag med Daniela, jag hittade inte så mycket. En brosh, ett par clips och en ljusblå historia som nog aldrig kommer att användas. Nå väl, blev av med en del i varje fall!
Sedan så åkte jag hem och åt middag. Och så drack jag vin med mamma medan jag gjorde mig iordning, och sen åkte jag iväg till T-Centralen för att möta upp alla*. Dock så var Hannah segizen, så vi andra åkte i förväg till Konstig Klubb utan henne. Det var förgäves, vi kom 2 minuter för sent och fick betala fullt inträde, jahaja.
Väl därinne så köpte vi billig öl och hittade Daniela & hennes vän.
Det dansandes en hel del, och passande nog så drogs Johnossi igång precis när Hannah äntligen kom! Fler öl dracks och en kille satte sig och skulle ragga på Hannah, när det inte funkade så gick han över till plan B: ragga på mig. När det inte heller gick hem fick han helt enkelt satsa på plan C: ragga på Daniela. Plan D var hans sista utväg: gå därifrån.
Efter att ha dansat i kanske 3-4 timmar tänkte vi** att det var dags att åka till MAX och därmed Petra för lite fyllekäk. På vägen till tunnelbanan ville en kille ha Hannahs råd angående om han skulle ha keps eller inte. (Dessa är väldigt förvirrade minuter för mig, minns inte riktigt att vi faktiskt gick från klubben eller att vi pratade med killarna, men helt plötsligt slår Hannah till mig och talar om att den ena faktiskt är från Borlänge!
-Känner du Lars?
-Vilken Lars?
-Lars-Peter!!
-Sober Inflows? Ja! Jag känner blablabla, fårga honom!
-Men jag känner inte blablabla, känner du Lars?!
-Ja, ja, ja! Fråga blablabla, jag är deras största inspirationskälla!
-Men jag känner inte blablabla!

Och sen ringde jag till Lars och berättade att jag träffat hans vän, vi hade en diskussion som liknar ovanstående osv.
I varje fall så kom jag och Hannah fram till MAX! Där retade vi Petra bakom kassan lite, och sen satte vi oss ner för att äta. Hannah fick dock stå för ätandet eftersom att jag däckade ganska hårt.
Vi kom hem i alla fall, utan att snubbla eller dylikt i Hannahs rum som såg ut som en labyrint ungefär. Vi lyckade även få av oss skorna på detta vis utan att trilla:

Det är alltså Hannahs sko/min sko/Hannahs andra sko & min andra sko där bakom. Fantastiskt.
Och ja, det var väl den fredagen ungefär.

*Alla = Hannah, Isabella, Ninni, Maja & Isabellas kusin, Paulina tror jag.
**Vi= Jag & Hannah

Lördag
Jag vaknade väldigt, väldigt bakis. Hannah vaknade bakis. Ungefär.
Efter frukost och ombyte och hej & hå så hamnade vi i stan där vi mötte upp en väldigt, väldigt, väldigt bakis Lars.
Vi bestämde oss för att en återställare (MER ÖL) skulle sitta bäst. Inne på Kungshallarna blev vi nekade eftersom att jag och Hannah bara var 18. Taskigt.
Så vi gick vidare ner på Drottninggatan. Efter en öl så mådde alla ganska mycket bättre, och vi rörde oss mot Gullmarsplan för att möta upp en liten kille från Tranås som skulle köpa en Muse-biljett utav Lars, samt dricka kaffe. Efter det mådde vi ännu bättre och tänkte spela biljard. Men återigen så var jag och Hannah för små, hehe. Så det blev Wollmars där det diskuterades film (mest jag och Lars), programmet Mammas Pojkar (mest Hannah och Lars), och lite Mando-skämt (mest jag och Hannah).
Vid 21 och x-antal öl senare så sa vi "hej då"! Jag och Hannah snikade till oss lite middag och bytte om hemma hos Bosse & Mona. Efter det mötte vi upp E & E* för att dricka lite mer öl på Göta Ark.
Klockan kvart-i-ett tyckte vi att det började bli sent så vi begav oss till Ace, där jag och Hannah kom in för halva priset och Elanor gratis = mer ölpengar, hurra!
Vi var där till klockan 04 (tack vintertid) och vi dansade med alla sorts möjliga fina: Elin, Pegah, Elanor, Lars & Olof + vänner! Det var fyllekäk och promenader, en mycket trevlig kväll där Hej-då-kramar glömdes och Hannah pratade mer än vanligt**.

*Elanor & Emmeli
**Mer än vanligt = SJUKT MYCKET.

Behöver jag ens nämna att jag och fröken Grillspett var bakis ända tills på måndagen? Fy. Fan.

Jill Johnsson har en reklam på Spotify (som för övrigt är sämst, fast det är ju alla spotify-reklam, hallå, nya reklam-makare, komsi komsi please!), som bara gör mig förvirrad. Det börjar med att hon typ "Hej! Först vill jag bara tacka för att du lyssnar på min musik". Jag blir lika rädd varje gång! "Vadå?! Jag lyssnar ju på Jay-Z? Eller va? Hjälp. Vad hände precis? Va? HANNAH!" - typ så.
Och sen babblar hon på lite "ya-ta-ya-ta-ya-ta", och sen ska hon berätta vilka som är med och sjunger duetter på hennes nya skiva: "Med bland andra Titiyo och Björn Ski--". Där, helt plötsligt, så avbryts hon av nästa reklam. Varje gång. VA?

Så har vi gjort det igen.
Jag har ju tidigare lyckats med en 13-timmars fylla (Annie var här på besök, klart att något sådant skulle se), och så 16-timmars fyllan sista dagen på Way Out West, så helgen, så hände det magiska - jag fick med mig Hannah!
Man kan väl säga att vi har varit fulla mellan klockan 00:00 i fredags, till kanske, 13:00 idag?
(Bakfyllorna har varit major, jisses).
I alla fall en väldigt fin helg, men smärre missöden, någon tupplur, femtielva öl för många, gängliga pojkar från Tranås, en labyrint och sjukt många timmars dans.

Får återkomma med en mer utförlig redovisning av helgen (har träffat en massa fina människor) när jag inte ska upp om 7 timmar. Puss & sov gott!

Okej, helgen ser ut, ungefär så här:

Fredag
- Klädbytardag på Kungsholmen med Daniela
- (Shoppingspree med Hannah)
- Vindrickande hos Bells
- Öl & dans på Konstig Klubb ute i Stadshagen med Bells, Hannah & förhoppningsvis Ida
- Sova hos Ida
Lördag
- Bakisdag med Ida
- Besöka Samuel Fossos utställning på Konstnärshuset
- Hem till pappa & brodera
- Köpa byxor om det inte hinns med idag
- Drick öl, någon?
Söndag
- Brodera lite till.

Ungefär så. Nu ska jag skynda mig att föna håret och packa kläder!

Nu ska jag fördriva tiden med att brodera & lyssna på De La Soul (& typ det här).

Sen ska jag dricka öl! Genuspub! Öl!

Det var sjukt längesen jag plåtade, dessa har mest tagits som följd av rastlöshet, och sen har jag inte tittat åt bilderna igen. Men nu laddade jag över på datorn och tittade igenom, och det är inga fantastiska bilder, men nog blir jag inspirerad! Äntligen! Som jag har väntat!
Kanske orkar jag redigera dessa åt något håll en annan kväll.
Nu ska jag klura ut en slags scenografi, ett mer sammanhängade uttryck/klädsel/tema/ljussättning, och sen tror jag fan att jag kan vara något på spåret, puh!
Eller, ja? Hurra?

Alltså, hade ju totalt glömt bort denna jävla extra uppgift. Helvete.
Den ska in i morgon, och inte har jag kommit särskilt långt. Inte ens börjat faktiskt.
Fast det beror inte bara på lathet, lite beslutsångest har med ett finger i spelet minsann.
Jag får nämligen välja helt själv om vad jag vill skriva, och jag kan inte bestämma mig.
Ska man skriva om kvinnors sexualitet, eller om prostitution? Va?

We never steal cars, but we deal hard.
Whip it real hard, whip it, whip it real hard.

Okej, jag log, konstant, i ungefär 2 timmar. Från början tillslut! Fy fan vad bra.
Det var helt sinnessjukt bra, jag förstår knappt!
Den här spelningen är lätt den bästa. Någonsin.
Och då har jag sett en hel del band, och en hel del av dem banden gillar jag dessutom bättre än Coldplay.
Men, Chris Martin, han var en ödmjukare Howlin' Pelle på scen, han sjöng mer fantastiskt, körde fler rörelser med höfterna, och kastade kanske inte runt mikrofonen så mycket, men helvete, vilken energi! Det var hopp här, sparkar där, pianospelande, gitarrer och bakåtkullorbyttor om vartannat!


Jag har försökt att skriva klart detta inlägg stört många gånger. Men det finns liksom inga ord för denna upplevelse.
Gode gud i lockigt hår och blå, halv trasig kostym, tack för de mest underbara 120 minutrarna i våra 18-åriga liv, och tack för den gratis skivan med live-spår från spelningarna, alltid ska du finnas i våra hjärtan. Amen.

Igår natt satt jag & pappsen och kollade på Afrikas outsiders, ett program som går på Animal Planet, och handlar om små djur som föds som typ albinos. Det hela var i varje fall mycket gripande, och både jag och pappa hade lite tårar i ögonen när det hela var över.
Det var nämligen en apsöt liten babian som var helt vit, och hette typ, Sega.
Det kom i alla fall en geopard och skulle ta lilla vita apan, så Segas mamma tog tag i honom och flydde upp bland träden, hela grejen var väldigt panikartad, och hela flocken sprang runt som yra höns, men 3 babianhanar jagade bort geoparden. "Puh", tänkte jag och pappa, och säkert du med nu.
Men, mitt i allt tumult så ramlade Sega ner från ett träd, och han doooog. :(
Jag och pappa blev mycket upprörda, och suckade.
Fast det mest tragiska var att mamman inte kunde släppa sin bebis, utan bar runt på hans döda kropp i 3 dagar, och fixade till hans päls och plockade mat till honom. Det såg rätt äckligt ut när hon släpade runt honom efter sig. Vid ett tillfälle försökte hon tillochmed kidnappa en annan babianbebis. Hon failade. Och den var ändå inte vit och söt.
På fjärde dagen så släppte hon ifrån sig kroppen tillslut i alla fall.

Hur som helst, så har jag börjat med utrycket "apa" igen. (Detta var dock innan lilla vita babianen kom in i mitt liv!)
Så nu är allt apa, eller jävla apa. Saker är apbra, eller så är jag aptrött. Bara så att du vet.

Idag blev jag tillfrågad om jag ville ha religös frälsning. Den kommer tydligen i ett litet häfte (typ A6) med en svettig man på framsidan. Där ser man minsann!

Jaha, nu har jag tittat på sista True Blood avsnittet. Det känns tomt..

Nästan ett helt år kvar tills de visar huggtänderna igen!
Jag & Tove försöker trösta oss med att nästa säsong kommer i juni ungefär.. Och sitter och planerar (lite skoj, lite seriöst) en True Blood-fest, med ketchup, denna på repeat samt dessa. Och så klart får ingen bära silver.
Sjukt oproffsigt av mig förövrigt att inte ha föreslagit huggtänder än..

Bestämde mig för att kika på ett True Blood-avsnitt, fast att det laddar så jäkla segt på pappas dator, som jag har längtat alltså! Men vips, så var ett avsnitt slut, och det slutade stört spännande, så jag var ju tvungen att se ett till!
Men efter kanske en halvtimme så har bara 20 minuter laddats, och nu är det så spännande i kyrkan, så jag har slösurfat en halvtimme till, och nu börjar jag bli trött, så jag får se så mycket som har laddats, och sen får jag kika hemma hos mamma imorgon innan jag ska iväg till Flodqvists!
Men True Blood alltså, totally worth it!

Psst, igår fick jag feeling! (Som Anna Järvinen-någonting sa någongång).
Nämligen när vi satt på Indigo, det var rätt skön stämmning och jag längtade tillbaka till fina lilla Manchester Bar i Barcelona! (Jag längtar till Barcelona ungefär 70% av min vakna tid).

Så här glad är man i varje fall när man sitter och dricker 2,5 euro-öl / 6 euro-mojitos på en mysig liten bar, som ligger på en lite småläskig bakgata, där den ena bartendern står och dricker öl och chillar med sina kompisar & den andra sitter och hånglar med sin flickvän, på väggarna hänger ljusslingor och bilder på Morissey, ganska högt spelas det mest The Smiths, New Order & Bowie, det finns oftast inge toalettpapper, alla sitter i små grupper och skålar & skrattar, borden är fulla med konsertbiljetter från, säkert underbara, konserter, så som Joy Division och Sex Pistols, alla röker sig hesa och det är helt okej att fimpa på golvet:

Muha! Nu är denna blogg i princip min! Den du!

Igår var jag i varje fall ute och drack öl med genuskompisarna & Hans-Filip.
Hans-Filip var ett kärt återseende, och jag ska nog se till att vi ses väldigt snart igen!
Kvällen slutade i varje fall med att 4 av oss genuskompisar gick och drack en sista öl på Indigo, där Shout Out Louds tydligen satt, det missade ju jag, och Sara fick ångest av att jag bara var 18, hon gav mig extrem ångest genom att hänvisa till mig som max 22 år gammal tills jag sa till henne att jag fyller 19 i slutet på november..

Kommer sakna gänget i varje fall, Leif tyckte minsann att vi var en exemplarisk tutorgrupp i ett mail till Camilla, det var väldigt fint tycker jag & alla genuskompisar.

1 Lätt middag + 4 öl = Halvmysig bakfylla.
Halvmysig bakfylla + tandläkartid 08:20 dagen efter = Omänskligt.

Markus Bengans-spelning var inte så mycket att hurra för den heller, det lät ungefär så här:

Och gick mest ut på att få bekräftelse genom att ta av sig kläder, och visa så mycket hud som möjligt för de små flickorna som skrek sig hesa, och jag förstår dem ju, Krunegård är söt, men när han inte ens spelar bra låtar så kan man väl chilla lite? En snelugg är väl ändå inte hela världen va?
Juste, diggade inte hans halsduk heller, Hannah rättade mig snällt och förklarade att det minsann var en sjal.
Sen gick vi därifrån, fick inte ens höra Fel på hjärnan.
"Om han spelar den kommer det nog upp på youtube", tröstar Hannah.

Har egentligen inte tid för detta, ska iväg och dricka kaffe med Sara på stan, möta upp Hannah, se lite Markus Krunegård på Bengans, och kanske leta vinterjacka till Hannah innan jag ska dricka öl på Wollmars med Hans-Filip (& alla genuskompisar, hehe), men, Markus Krunegårds nya på Spotify nu! Besvikelsen! Kanske kan man lyssna in sig, och kanske är låtarna bättre live... Men ändå! Väntar spänt på Laakso nya! Mih, SnyggLars osv!

Det jag egentligen vill komma fram till är att låten "Fel på hjärnan" nu finns tillgänglig! Happi times! Och så ett urdrag ur texten där:
Nere på fältet solar de topless
Tittar ner, tittar på
Less is more...
Jag har fel på hjärnan

Alltså, texterna <3

Ska springa nu, okiii!

När man spenderar mycket tid framför datorn, stirrandes på ett tomt Word-dokument så lyssnas det rätt mycket på musik (och facebook-as en del ska medges), vilket har lett till att jag tröttnat lite på Joy Division, Markus Krunegård, White Stripes, PJ Harvey, The Kills osv, så tur hade jag att Jay-Z släppte det sista albumet i Blue Print triologin! Happi me! Ja! Osv. I alla fall, så har det inte helt onaturligt fått mig att börja lyssna mer på denna forna älskade genre, jag minns än idag hur jag satt med den rosa cd-spelaren tryggt i knät på alla bilresor mellan Härnösand, Sundsvall, Kramfors och Stockholm, som spelade The Eminem Show varm en sommar 2002.

Så, jag har återupptäckt lite bra musik som A Tribe Called Quest, RUN-D.M.C, Public Enemy och så klart börjat lyssna ännu mer på Nas. Men mycket vill ha mer, så jag begränsar mig inte bara till gammal hip hop (Q-TIP <3), men har helt förälskat mig i Rick Ross! Utan att skämmas, minsann!

Jag har också tagit rätt stor del av Lil' Waynes musik, och det ska sägas, lite motvilligt, att vissa låter inte är helt fy skam. Det mest intressanta med Lil' Wayne är nog texterna:
"I suck a pussy, fuck a pussy, leave it there
Long hair, don't even care." - Mr. Carter

"I know that ain't fair, but I don't care
I'm still a motherfuckin' cash money millionaire, bitch" - I'm Me

Men alltså, det här toppar allt:
"Call me on my sidekick
Never answer when it's private
Damn, I hate a shy bitch
Don't you hate a shy bitch?
Yeah, I ate a bitch
She ain't shy no more, changed her name to 'My bitch'" - A Milli

Alltså, jag vet att det är hemskt, men jag tycker att det är förfärligt roligt, lite stereotypt, och så får vi tänka att han har självdistansen, ja? Bra!

Jag klarade den! Skrev ungefär två sidor (!!) och var klar innan 00:00! Zuperzkillat, ohyes!
(Skulle dock inte säga att jag helt förstod vad frågan ville mig..)

Hur kan feministisk teori berikas av olika synsätt på makt och maktskillnader? Vad händer om man inkluderar ett genusperspektiv i analyser som handlar om t  ex etnicitet, eller ett etnicitetsperspektiv på analyser av genusskillnader?

Den är från helvetet. Helvetet sa jag.

Eh, tja. Den här bloggen går ju.. Dåligt.
Ville mest passa på att citera Fanny:
"Män är horor."