Åh, Coldplay!

Okej, jag log, konstant, i ungefär 2 timmar. Från början tillslut! Fy fan vad bra.
Det var helt sinnessjukt bra, jag förstår knappt!
Den här spelningen är lätt den bästa. Någonsin.
Och då har jag sett en hel del band, och en hel del av dem banden gillar jag dessutom bättre än Coldplay.
Men, Chris Martin, han var en ödmjukare Howlin' Pelle på scen, han sjöng mer fantastiskt, körde fler rörelser med höfterna, och kastade kanske inte runt mikrofonen så mycket, men helvete, vilken energi! Det var hopp här, sparkar där, pianospelande, gitarrer och bakåtkullorbyttor om vartannat!


Jag har försökt att skriva klart detta inlägg stört många gånger. Men det finns liksom inga ord för denna upplevelse.
Gode gud i lockigt hår och blå, halv trasig kostym, tack för de mest underbara 120 minutrarna i våra 18-åriga liv, och tack för den gratis skivan med live-spår från spelningarna, alltid ska du finnas i våra hjärtan. Amen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0