sazzysisters

Nu i natt när jag skulle åka hem, så fick jag en svår tvångstanke när jag såg en man gå på perrongen i glittriga platåskor, rosa fusk-päls, en stor glittrig mask och massa till kjolar i olika färger, jag var helt säker på att han skulle gå fram och knuffa ner mig.

Så, hjärtat börjar slå lite snabbare och jag måste se mig omkring och se om det finns folk i närheten som kan hjälpa mig upp igen, börjar fundera kring om det verkligen kan rulla in under perrongen och om det ska finnas någon slags tunnel där? Står och stressar upp mig ju färre minuter det är kvar (han stod typ vid mitten, jag längst fram, och han rörde sig inte), men jag visste ju att han skulle springa och knuffa, får för mig att det är hans lifemission typ.

Jag kan ju inte flytta på mig heller, för jag blir som fastfryst, och det är en så himla obehagskänsla, och helt i onödan också. Har ju aldrig blivit nerknuffad, och kommer förhoppningsvis (peppar, peppar) heller aldrig bli det!

Men, jag måste ju göra det svårt för mig själv och må dåligt i 4 minuter ibland i väntan på tunnelbanan!
Nu ska jag gå och känns på dörren tre gånger och sen försöka sova!