sazzysisters

Idag hade jag fått uppdraget att handla födelsedagspresent till min kära mormor (STORT GRATTIS!)
Jag gick runt i affären och plötsligt fick jag syn på en kofta där det bara blinkade mormor-mona.
Som alltid när man hittat något i en affär måste du gå till kassan och betala, vilket jag även gjorde i detta avseende. 
Jag möttes av en till början glad och trevlig kassörska och ni ska nu få höra om mitt äventyr.  

- Har du även lust att skänka en krona till röda korset? Frågade kassörskan mig.
-  Ja visst, varför inte. Svarade jag och började febrilt att leta efter en krona i både jackfickor och plånbok.
Till min stora besvikelse hitta jag ingen krona och var tvungen att avböja min generösa handling om att dela med mig till våra medmänniskor.
- Ja men vi avrundar upp en krona av din 500-lapp. Säger kassörskan med en bitter ton i rösten.  
- HAHAHAHAHA, ja det låter som en mycket bra idé. Säger jag och fortsätter skratta högt och hjärtligt, men torrbollen på andra sidan bordet vägrar ge mig ett leende och tar emot pengarna för att sedan gå vidare till nästa kund.
 
Jaha, stoppar in hörlurarna och vandrar ut från affären med funderingar om mitt aningen korkade beteende.
Eller kanske var det hon som var korkad som inte kunde ta händelsen med en nypa salt och slappna av?