sazzysisters

Ja jag har alltid känt och trott att jag och småbarnen har kommit bra överrens eftersom vi har samma humor, hehe.
Men tydligen inte idag, på bussen kom det in ett gäng dagisbarn och en av fröknarna bad en av pojkarna sitta brevid mig, men han total vägra och skrek att han inte vill sitta brevid tjejen (alltså jag).
Fröken bad snällt en gång till, men nej pojken hade bestämt sig och femåringar har ju en tendens att vara bestämda ibland, eller ganska ofta.

Har jag förlorat min charm inför småbarnen?
Eller var det bara en allmän bitter pojke?
Eller är kan det vara för att jag antagligen såg ganska sur ut? Ni vet den där minen som jag utsöndrar ibland, när de stora läpparnas mungipor pekar neråt.
Återstår att se, detta måste nämligen exprimenteras!