Way Out West

En väldigt värd festival, som kan sammanfattas på flera sätt, "Min alkogel tog slut.. Och sen kom Doktor Alban!", t.ex, men för att vara mindre intern så kan man väl säga att festivalen innehöll mycket snyggt folk, ett gäng sena/sega pojkar, bra live musik, dålig live musik, trängsel, sol, lera, öl, vin, en del fina uttryck, en trevlig tysk, gnabb i vandrarhemsrummet och sura miner. Fast jag tror att vi log mest. Förutom kanske på fredagen. Jag var så bakis. Så bakis att jag var beyond bakis.

Nu ska jag försöka vända tillbaka dygnet på ett ungefär! Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0