Inglorious Basterds

Så där ja, nu har jag fått stilla mitt innre Tarantino-freak i sällskap av Rasmus.

Och inte blev jag besviken! Nej, nej, helt tvärtom!
Filmen var å ena sidan ganska annorlunda mot hur en Tarantino-film brukar vara, den här utspelade sig i kronologisk ordning, och det var inte en sån kompakt 70-tals känsla över filmen heller, den var inte lika smutsig heller, men fy fan så bra. Väldigt lite droger, och inte så mycket snygga tjejer med vapen ändå.
Han kan alltså göra två typer av film, fantastiskt!

Däremot så binds flera historier ihop till en och samma, vilket brukar höra till vanligheterna. Likaså underhållande (och ibland helt insane) dialog, blod, humor och snygga bilder.

Det enda som gjorde mig lite besviken, det var Björnjuden. Han var liksom mesigare än vad man förväntat sig, det var lite av ett anti-klimax när han gjorde sin entré.

Annars så är ju den största och egentligen enda frågan: "Vilken annan regissör skulle få göra en film där han ändrar på världshistorian?"

Egentligen så kan man ju skriva hur mycket som helst (jag tror att jag och Rasmus pratade om den i 40 minuter, minst).
Så ja, om du inte har sett den, och även om du inte är ett inbitet Tarantino-fan, så gå och se den. Om inte för Brad Pitts insats (om du sett Burn After Reading kanske det blir lite segt, men ändå).

Kommentarer
Postat av: wt

åh åh åh den är så braa!

2009-09-01 @ 12:58:55
URL: http://whitet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0