Fobier
Jag har ju en del tvångstankar och rädslor för mig, och några fobier på det.
Men jag har däremot ingen aning vad mina fobier heter...
Jag har fobi för disk. Jag hatar att ställa in i diskmaskin och få kladd på händerna. Det är okej att skölja av min egen tallrik, och det är ganska okej att plocka ur disk ur diskmaskin, förutsatt att den har hunnit svalna lite. Varmt porslin och all disk är äcklig. Ibland så tvingas jag att plocka in i diskmaskin i varje fall, detta leder till ett antal svordomar, mycket rinnande vatten, kväljningar och den mesta av tiden går åt till och tjuta och hoppa på stället samtidigt som jag grimarserar och försöker hålla disken så långt ifrån mig som möjligt!
En annan fobi, är att jag är livrädd för att bli jagad. Ända sen jag var liten så har jag fått en konstig kliande känsla i mitten på ryggen om någon går för nära bakom mig eller jagar mig, och så får jag för mig att någon ska sticka en kniv i punkten där det kittlas mest. Detta gjorde ju då kull-lekar under idrottslektionerna svåra, en gång fick jag lite panik och satte mig och grät, ja, jag var 14, och Anton, han som jagade mig blev jätte förvirrad och fick lite dåligt samvete.
Min lillasyster brukar tycka att det är jätte kul att springa efter mig när jag är på väg in till rummet, vilket oftast resulterar i att jag får lite svårt att andas och helst smäller i dörrar. Sara gjorde efter en utekväll det ödestigra misstaget att springa ikapp mig på gatan, illa kvickt satte jag mig ner på huck, skakig och illamående. Hu hu.
En tredje fobi är inte så ovanlig: ormar! De är äckliga och fula och opålitliga och jag hatar att de ibland kan dyka upp helt utan förvarning på tv eller i tidningar. De är bland det värsta jag vet, när man vänder sida i en tidning och PANG - en orm!
Gwjiiii. Får rysningar nu bara, huuu. Jag har ju en otrolig tendens till att exponeras för mina fobier också, en fotolektion satt min fotolärare och skulle visa vilka olika slags ormar som levde på hans farm när han växte upp i USA. Jag sprang mest runt i klassrummet och försökte snällt förklara att jag mer eller mindre föraktar de små liven, och att bilderna ger mig ångest, varpå han snällt ville förklara på vilka sätt de var ofarliga och att man ska ha respekt hit och dit. Inte mysigt.
Den fjärde fobin har jag nog ärvt av mamma, nämligen kräksfobi. Jag kräks nästan aldrig, och om det händer så blir jag alltid väldigt chockad och tårögd efteråt. Illamående är därför alltid förknippat med ångest, och jag håller alltid helst inne spyan, vilket brukar fungera.
För att ni ska förstå - sedan jag var magsjuk på nyår 2000, så har jag hävt ur mig 2 gånger! 2! En gång i år, och en gång förra året. Och ja, alkohol har varit med i bilden båda gångerna! Fast efter värmebölja och lite vätskebrits i en taxi i Thailand så vare nära, båda jag och mamma panikade, men jag klarade mig!
Det är väl ungefär de fobierna jag har. Förutom min ständiga skräck inför sjukdomar, men den orkar jag inte ens prata om! Fick dock en alkogel av Elanor häromdagen, det var kanske bland det finaste!
Men jag har däremot ingen aning vad mina fobier heter...
Jag har fobi för disk. Jag hatar att ställa in i diskmaskin och få kladd på händerna. Det är okej att skölja av min egen tallrik, och det är ganska okej att plocka ur disk ur diskmaskin, förutsatt att den har hunnit svalna lite. Varmt porslin och all disk är äcklig. Ibland så tvingas jag att plocka in i diskmaskin i varje fall, detta leder till ett antal svordomar, mycket rinnande vatten, kväljningar och den mesta av tiden går åt till och tjuta och hoppa på stället samtidigt som jag grimarserar och försöker hålla disken så långt ifrån mig som möjligt!
En annan fobi, är att jag är livrädd för att bli jagad. Ända sen jag var liten så har jag fått en konstig kliande känsla i mitten på ryggen om någon går för nära bakom mig eller jagar mig, och så får jag för mig att någon ska sticka en kniv i punkten där det kittlas mest. Detta gjorde ju då kull-lekar under idrottslektionerna svåra, en gång fick jag lite panik och satte mig och grät, ja, jag var 14, och Anton, han som jagade mig blev jätte förvirrad och fick lite dåligt samvete.
Min lillasyster brukar tycka att det är jätte kul att springa efter mig när jag är på väg in till rummet, vilket oftast resulterar i att jag får lite svårt att andas och helst smäller i dörrar. Sara gjorde efter en utekväll det ödestigra misstaget att springa ikapp mig på gatan, illa kvickt satte jag mig ner på huck, skakig och illamående. Hu hu.
En tredje fobi är inte så ovanlig: ormar! De är äckliga och fula och opålitliga och jag hatar att de ibland kan dyka upp helt utan förvarning på tv eller i tidningar. De är bland det värsta jag vet, när man vänder sida i en tidning och PANG - en orm!
Gwjiiii. Får rysningar nu bara, huuu. Jag har ju en otrolig tendens till att exponeras för mina fobier också, en fotolektion satt min fotolärare och skulle visa vilka olika slags ormar som levde på hans farm när han växte upp i USA. Jag sprang mest runt i klassrummet och försökte snällt förklara att jag mer eller mindre föraktar de små liven, och att bilderna ger mig ångest, varpå han snällt ville förklara på vilka sätt de var ofarliga och att man ska ha respekt hit och dit. Inte mysigt.
Den fjärde fobin har jag nog ärvt av mamma, nämligen kräksfobi. Jag kräks nästan aldrig, och om det händer så blir jag alltid väldigt chockad och tårögd efteråt. Illamående är därför alltid förknippat med ångest, och jag håller alltid helst inne spyan, vilket brukar fungera.
För att ni ska förstå - sedan jag var magsjuk på nyår 2000, så har jag hävt ur mig 2 gånger! 2! En gång i år, och en gång förra året. Och ja, alkohol har varit med i bilden båda gångerna! Fast efter värmebölja och lite vätskebrits i en taxi i Thailand så vare nära, båda jag och mamma panikade, men jag klarade mig!
Det är väl ungefär de fobierna jag har. Förutom min ständiga skräck inför sjukdomar, men den orkar jag inte ens prata om! Fick dock en alkogel av Elanor häromdagen, det var kanske bland det finaste!
Kommentarer
Postat av: wt
haha. åh, godaste du!
Trackback
